När jag var 21 så satte jag mig själv på ett flygplan, åkte till New York och hade väldigt liten aning om vad som egentligen väntade mig där. Jag gjorde det, stannade där i nästan 3 år, och det är det bästa jag har gjort i mitt liv.
Nu är jag 31 år och har lite ångest över att jag ska åka ensam till Västerås i början på maj (och vara borta i 2 nätter).
Hello? Det är ju ganska löjligt av mig, eller hur?
Hur som helst så ska jag åka dit på en utbildning med jobbet - själv - och jag ser inte fram emot det. Jag har försökt att styra det mot hösten i stället, men icke sa "the big boss". Lika bra att få det gjort egentligen. För vad är det som är bra med att skjuta upp saker i stället?
Imorgon ska jag besikta bilen. Det vill jag också skjuta upp. Men det gick inte heller. Jag är beredd på en ombesiktning, det är nästan att man kan tro att jag VILL betala 200 spänn för att åka dit en andra gång, för jag vet att det är minst en sak som måste fixas. Det heter nåt med "drivknutar" tror jag.
Oh well.

En rolig sak ska jag göra innan "dödsdomen" på bilbesiktningen i alla fall, och det är att gå till frisören och klippa mig. Kanske kan jag slänga lite med håret och blinka lite med ögonen till besiktningsmannen.

Skulle inte tro det va...