Irriterad. Ja, jag är irriterad.
Hello!
Jag sitter på jobbet. Det har varit ganska skönt att vara här idag, man blir ju ganska seg av att bara vara hemma och äta och dega. Lite stressigt har det varit, jag jobbar själv hela veckan dessutom. Alltså, själv på mitt skift.
Idag blev jag lite irriterad faktiskt. Fånigt kanske, men jag blev rätt irriterad faktiskt.
Så här är det: ikväll kommer min pappa hem efter 10 dagar i Ungern, och jag ska hämta honom på tågstationen efter jobbet. Inget konstigt, eller irriterande med det. Jag har förklarat för pappa att han kanske får vänta en stund innan jag kommer, eftersom jag slutar precis när hans tåg kommer, och så måste jag hem och skotta fram bilen och så vidare. Han är med på noterna.
Men så idag så ringr min telefon, det är ett nummer som jag inte har inlagt, och eftersom jag är på jobbet så gör jag som jag alltid gör när det ringer (och då speciellt från ett nummer jag inte känner till): jag låter det ringa, väntar och ser om dom lämnar ett meddelande, och så ringer jag tillbaka när jag har möjlighet. That's how I do it.
Mycket riktigt, jag fick ett meddelande. Det var från en tant som heter Kerstin som tyckte att jag skulle komma och hämta min pappas hund ikväll. Jahajaa tänkte jag. Det tyckte hon minsann. Jag visste inte ens att pappas hund var hos denna tant, och jag vet inte ens vem tanten är, men tydligen så ska jag hämta hans hund hos henne. Pappas hund har nämligen varit hos hans ex under tiden han har varit borta, och nu verkar "folk" ha bestämt att jag ska åka och hämta honom, och bara liksom ta för givet att jag gör det , utan att ha pratat med mig först.
Självklart ska jag hämta vovven, men det tycker jag inte att man skulle ha antagit. För nu var det bara "kom och hämta honom är du snäll". Man hade väl kunnat ringt igår och förklarat läget och sagt nåt i stil med "så det vore jättebra om du kunde komma och hämta din pappas hund". Jag sa att jag jobbar, och att det förmodligen inte blir förrän 22:30 tidigast.
Tänk om jag inte hade fått igång min bil då. Eller, tänk om jag inte hade haft nån bil alls. För det är inte gångavstånd direkt. Vi snackar Matfors.
Gaah, jag blir riktigt störd över såna här saker! Jag gillar inte när man tar saker för givet, även om det handlar om små saker som denna.
Just nu önskar jag verkligen att jag var hemma i soffan, men det lär dröja till TIDIGAST 23-23:30.... SUCK!!!
Jag sitter på jobbet. Det har varit ganska skönt att vara här idag, man blir ju ganska seg av att bara vara hemma och äta och dega. Lite stressigt har det varit, jag jobbar själv hela veckan dessutom. Alltså, själv på mitt skift.
Idag blev jag lite irriterad faktiskt. Fånigt kanske, men jag blev rätt irriterad faktiskt.
Så här är det: ikväll kommer min pappa hem efter 10 dagar i Ungern, och jag ska hämta honom på tågstationen efter jobbet. Inget konstigt, eller irriterande med det. Jag har förklarat för pappa att han kanske får vänta en stund innan jag kommer, eftersom jag slutar precis när hans tåg kommer, och så måste jag hem och skotta fram bilen och så vidare. Han är med på noterna.
Men så idag så ringr min telefon, det är ett nummer som jag inte har inlagt, och eftersom jag är på jobbet så gör jag som jag alltid gör när det ringer (och då speciellt från ett nummer jag inte känner till): jag låter det ringa, väntar och ser om dom lämnar ett meddelande, och så ringer jag tillbaka när jag har möjlighet. That's how I do it.
Mycket riktigt, jag fick ett meddelande. Det var från en tant som heter Kerstin som tyckte att jag skulle komma och hämta min pappas hund ikväll. Jahajaa tänkte jag. Det tyckte hon minsann. Jag visste inte ens att pappas hund var hos denna tant, och jag vet inte ens vem tanten är, men tydligen så ska jag hämta hans hund hos henne. Pappas hund har nämligen varit hos hans ex under tiden han har varit borta, och nu verkar "folk" ha bestämt att jag ska åka och hämta honom, och bara liksom ta för givet att jag gör det , utan att ha pratat med mig först.
Självklart ska jag hämta vovven, men det tycker jag inte att man skulle ha antagit. För nu var det bara "kom och hämta honom är du snäll". Man hade väl kunnat ringt igår och förklarat läget och sagt nåt i stil med "så det vore jättebra om du kunde komma och hämta din pappas hund". Jag sa att jag jobbar, och att det förmodligen inte blir förrän 22:30 tidigast.
Tänk om jag inte hade fått igång min bil då. Eller, tänk om jag inte hade haft nån bil alls. För det är inte gångavstånd direkt. Vi snackar Matfors.
Gaah, jag blir riktigt störd över såna här saker! Jag gillar inte när man tar saker för givet, även om det handlar om små saker som denna.
Just nu önskar jag verkligen att jag var hemma i soffan, men det lär dröja till TIDIGAST 23-23:30.... SUCK!!!
Kommentarer
Trackback
