Att skämmas lite.
Jag tittade på Schindlers list i lördags. Den filmen har fått mig att tänka till. Det jag kommer att skriva har inte med flmen att göra egentligen, men det var den som fick mig att tänka.
Jag ska vara så himla tacksam. Alla som jag känner ska vara tacksamma egentligen. Alla som lever och är friska borde vara tacksamma över det.
Jag är frisk, jag har en lägenhet med varma element och rinnande vatten. Obergänsat med vatten. Jag kan duscha varmt i en timme om jag vill, och låta vattnet rinna så att det blir riktigt iskallt och gott att dricka. Jag kan till och med göra is.
Jag har en stor säng med ett stort fluffigt täcke som jag delar med en underbar man. Vi har varsin dator och varsin tv. Vi har varsin bil och varsin iPod.
Jag har ett jobb och en fast inkomst. Jag betalar mina räkningar, jag handlar mat, jag shoppar. Jag slösar pengar på sånt som får mig att känna mig bra för stunden. Min garderob svämmar över och ibland slänger jag kläder som är helt perfekta. Jag spenderar tusentals kronor på mitt hår och övriga skönhetsprodukter varje år.
Jag har en hund som jag matar med kyckling och köttbullar (och hundmat så klart). Hon får obegränsat med kärlek och trygghet. Hon sover också i min säng.
Varje år åker jag på semester till ett annat land.
Varje dag äter jag mig proppmätt. Jag kan välja vad jag vill äta.
Varje julafton är jag så mätt så att jag skulle kunna kräkas.
Jag skulle kunna fortsätta och göra listan längre, men jag skäms nästan. Jag skäms för att dessa saker är för mig en självklarhet. Långt ifrån alla människor i världen har ens hälften av vad jag har.
Folk svälter. Folk fryser ihjäl. Folk är fattiga. Folk blir dödade på grund av sin religion, sin hudfärg, sin sexualitet.
Jag har allt jag behöver och lite till, och ändå hittar jag ändå något att inte vara nöjd och tillfreds med.
Varför är det så? Jag vill alltid ha mer, bättre och större saker.
Är det någon som känner igen sig?
Jag ska vara så himla tacksam. Alla som jag känner ska vara tacksamma egentligen. Alla som lever och är friska borde vara tacksamma över det.
Jag är frisk, jag har en lägenhet med varma element och rinnande vatten. Obergänsat med vatten. Jag kan duscha varmt i en timme om jag vill, och låta vattnet rinna så att det blir riktigt iskallt och gott att dricka. Jag kan till och med göra is.
Jag har en stor säng med ett stort fluffigt täcke som jag delar med en underbar man. Vi har varsin dator och varsin tv. Vi har varsin bil och varsin iPod.
Jag har ett jobb och en fast inkomst. Jag betalar mina räkningar, jag handlar mat, jag shoppar. Jag slösar pengar på sånt som får mig att känna mig bra för stunden. Min garderob svämmar över och ibland slänger jag kläder som är helt perfekta. Jag spenderar tusentals kronor på mitt hår och övriga skönhetsprodukter varje år.
Jag har en hund som jag matar med kyckling och köttbullar (och hundmat så klart). Hon får obegränsat med kärlek och trygghet. Hon sover också i min säng.
Varje år åker jag på semester till ett annat land.
Varje dag äter jag mig proppmätt. Jag kan välja vad jag vill äta.
Varje julafton är jag så mätt så att jag skulle kunna kräkas.
Jag skulle kunna fortsätta och göra listan längre, men jag skäms nästan. Jag skäms för att dessa saker är för mig en självklarhet. Långt ifrån alla människor i världen har ens hälften av vad jag har.
Folk svälter. Folk fryser ihjäl. Folk är fattiga. Folk blir dödade på grund av sin religion, sin hudfärg, sin sexualitet.
Jag har allt jag behöver och lite till, och ändå hittar jag ändå något att inte vara nöjd och tillfreds med.
Varför är det så? Jag vill alltid ha mer, bättre och större saker.
Är det någon som känner igen sig?
Kommentarer
Postat av: Sara
Du har så rätt! Vi borde vara så mycket mer tacksamma än vi är.
Postat av: Anonym
Jag Känner inte alls igen mig..
Jag har allt jag önskar och jag strävar aldrig efter mer..Finns så mycket att vara glad för...Om man läst din blogg innan så ser man att du aldrig är nöjd ju ..och de tror jag beror på dig själv....
Att hela tiden vill att folk ska tycka synd om dig..men men väx till dig lite tjejen!!!!
Postat av: Anna
Så sant! Jag konstaterar var och varannan dag: Måste det hända massa tråkigheter runt omkring eller i mitt liv, för att jag ska se hur bra jag egentligen har det, och uppskatta det och inte gnälla så förbannat.. Ja det är människan det är jag rädd...
Trackback
