Avslut.

Alla som har sett "Vänner" och alla som någonsin har haft ett smärtsamt slut på ett förhållande vet innebörden av "closure".

"Ross. Hi. It's Rachel. I'm just calling to say that, um, everything's fine. And I'm really happy for you and your cat. Who, by the way, I think you should name Michael. And, you know, you see there, I'm thinkin of names so obviously I am over you. I am over you. And that my friend is what they call closure." 

Ni vet, Rachels pinsamma meddelande på Ross telefonsvarare. Jag har haft ett stort behov av att få ett avslut med Niclas, men han har ju liksom totalt skurit av mig från sitt liv (vilket hade varit så otroligt mycket enklare att förstå om det var så att jag hade betett mig illa mot honom, eller om jag hade varit ett komplett psycho, men det  har jag inte varit). Han har valt att ignorera mina försök till att prata med honom.
Innan jag avslutade min andra blogg så skrev jag i ett inlägg att jag skulle fatta bättre om jag bara fick höra något i stil med "Jessica, jag älskar dig inte längre, och jag vill inte vara tillsammans med dig". I stället får jag ingenting.
Och det har gjort det såååå himla svårt att gå vidare med livet. Att ständigt ha dessa frågetecken snurrandes i huvudet, och inte förstå hur han kan göra som han gör, och vara ok med det?!
Hur som helst. Just nu känner jag att jag har fått lite "closure". Dels genom att stänga ute honom från min blogg (hoppas jag i alla fall), och dels genom att jag hade ett viktigt samtal med A härom kvällen. Det var inget lätt samtal, men det var nödvändigt för min del, och nu känns det verkligen som att jag har tagit ett stort steg framåt!
Det är NYTT nu, och jag känner att jag kan lägga all den där skiten bakom mig.
Jag kommer nog alltid att undra hur en människa kan göra så som han gjorde mot mig - alltså totalt "cut me off", och inte ge mig - eller honom själv - ett värdigt avslut.

Jag berättade för Emma idag att jag har en liten fantasi om att nån gång se N ute, och i stället för att le och säga hej, så skulle jag ge honom en nonchalant blick och "fingret" typ. Hahaha, aningen omoget, men åååå va skönt det skulle vara.
Men helt ärligt så hoppas jag att jag aldrig mer behöver se honom, bara för att jag aldrig kommer att vara berädd på det, och därmed inte veta hur jag kommer att reagera. Förmodligen kommer jag att vilja dö som sist jag såg honom den där kvällen för ett par veckor sedan, och så vill jag aldrig känna igen.

Nu känns det som att jag har fått ett litet avslut i alla fall, även om det var på egen hand.

In your face suckaaa!
Peace!

Good for you Lil'Sis :-), ses vi senare idag?...

GE HAN FINGRET....Det har jag åxå gjort.....till min rävhona...

Kra´m lill Jonsson och ha en trevlig påsk....

Haha, fingret var ju skitbra! Jag tror den bästa "hämnden" är att helt komma över honom och vara helt casual och "what ever" när du tillslut springer på honom. Och jag är nog tyvärr en sån som stänger av helt, det har varit mitt sätt att komma över, att inte alltid bli påmind och minnas...

Kram Lina