Gamla tider.
Ibland läser jag lite i min gamla blogg. Jag läser bara från tiden då allt var bra, alltså innan typ oktober/november -08.
Det är ganska underhållande, jag tycker själv att jag skrev på ett underhållande sätt, ibland i alla fall.
Nu är det faktiskt kul att läsa, för det känns som att jag läser om någon annan än mig själv. Jag vet att jag var lycklig då också - alltså innan allt sket sig - men det känns ändå inte som jag. Ibland tänker jag: "lurade vi varandra bara? Var vi verkligen kära?". Nu är det inte så att jag sitter och tänker på det där längre, men det kommer ju upp ibland, och då tänker jag att vi verkligen inte kan ha varit menade för varandra alls.
Vi gick båda vidare väldigt fort, jag vet att han träffade sin nya tjej precis när jag mådde som sämst (men det visste jag inte då) och jag vet att dom har köpt ett hus som dom ska flytta in i till helgen.
Jag undrar om han är lika "jobbig" i deras förhållande, jag vet att jag är jobbig så det är inte så att jag hänger ut honom som en dålig människa. Alla människor har ju sina "issues", men jag undrar om det var jag som framkallade det hos honom, eller om han är så än?
Jag undrar också VARFÖR jag undrar egentligen. Varför är jag nyfiken på dessa saker? Nu när jag tänker tillbaka på allt så skrattar jag nästan och tänker "vad höll vi på med???". Vi funkade ju inte alls om man tänker efter! Redan från allra första början hade vi små problem som var ständigt återkommande i förhållandet. Varför kämpade vi? Varför? All den skit som kom efter oktober/november -08 hade kanske kunnat undvikas om vi hade lyssnat på varningsklockorna redan i början.
Jag är lycklig nu igen, jag är så glad att jag har träffat världens underbaraste A... Jag som inte kunde ta mig upp ur sängen/soffan på flera dagar ibland, och jag som inte kände igen mig själv när jag tittade mig själv i spegeln, är lycklig igen! Hur jäkla great är inte det??!! :-) Det är ju lovely! :-) Och tro det eller ej, så är jag ju glad för hans skull också. Han har ju träffat någon som passar honom bättre, och förhoppningsvis så har han lärt sig att prioritera livet mer än jobbet.
Herregud va lite jag har att göra på jobbet eftersom jag sitter och funderar på detta! :-)
Nåja, vet inte riktigt varför jag delade med mig av detta. Bara lite funderingar så där på kvällskvisten. Snart får jag gå hem, och då ska jag hem till A och länsa hans kylskåp, jag känner mig lite hungrig! :-)
Det är ganska underhållande, jag tycker själv att jag skrev på ett underhållande sätt, ibland i alla fall.
Nu är det faktiskt kul att läsa, för det känns som att jag läser om någon annan än mig själv. Jag vet att jag var lycklig då också - alltså innan allt sket sig - men det känns ändå inte som jag. Ibland tänker jag: "lurade vi varandra bara? Var vi verkligen kära?". Nu är det inte så att jag sitter och tänker på det där längre, men det kommer ju upp ibland, och då tänker jag att vi verkligen inte kan ha varit menade för varandra alls.
Vi gick båda vidare väldigt fort, jag vet att han träffade sin nya tjej precis när jag mådde som sämst (men det visste jag inte då) och jag vet att dom har köpt ett hus som dom ska flytta in i till helgen.
Jag undrar om han är lika "jobbig" i deras förhållande, jag vet att jag är jobbig så det är inte så att jag hänger ut honom som en dålig människa. Alla människor har ju sina "issues", men jag undrar om det var jag som framkallade det hos honom, eller om han är så än?
Jag undrar också VARFÖR jag undrar egentligen. Varför är jag nyfiken på dessa saker? Nu när jag tänker tillbaka på allt så skrattar jag nästan och tänker "vad höll vi på med???". Vi funkade ju inte alls om man tänker efter! Redan från allra första början hade vi små problem som var ständigt återkommande i förhållandet. Varför kämpade vi? Varför? All den skit som kom efter oktober/november -08 hade kanske kunnat undvikas om vi hade lyssnat på varningsklockorna redan i början.
Jag är lycklig nu igen, jag är så glad att jag har träffat världens underbaraste A... Jag som inte kunde ta mig upp ur sängen/soffan på flera dagar ibland, och jag som inte kände igen mig själv när jag tittade mig själv i spegeln, är lycklig igen! Hur jäkla great är inte det??!! :-) Det är ju lovely! :-) Och tro det eller ej, så är jag ju glad för hans skull också. Han har ju träffat någon som passar honom bättre, och förhoppningsvis så har han lärt sig att prioritera livet mer än jobbet.
Herregud va lite jag har att göra på jobbet eftersom jag sitter och funderar på detta! :-)
Nåja, vet inte riktigt varför jag delade med mig av detta. Bara lite funderingar så där på kvällskvisten. Snart får jag gå hem, och då ska jag hem till A och länsa hans kylskåp, jag känner mig lite hungrig! :-)
Kommentarer
Trackback
