Var sak har sin tid.

Nu har jag snart jobbat i ett år på Helex (och varit tillsammans med Adam nästan lika länge), och under detta år tycker jag att jag har ändrats lite faktiskt. Jag tycker att jag har hittat ett "inre lugn" eller vad jag ska kalla det. Det låter kanske flummigt, och det ÄR kanske flummigt.
I början när jag började märka av detta "lugn" så tyckte jag att jag var lite tråkig. Säkert är det inte bara jag som tycker det. Men då får dom som tycker det tycka det.

Tidigare har jag varit "party-Jessan". Det var inte ofta jag stannade hemma på en ledig lördag, oftast för att jag jobbade så himla många helger också, så när jag väl var ledig så var det P*A*R*T*Y som gällde, och oftast "fullt ös medvetslös". Jag vet inte hur många gånger jag har dansat mig svettig och trippat omkring på höga klackar på Oscar och varit så full, och haft "lucköppning" dagen efter. När jag tänker efter nu är det nästan lite pinsamt, men det tyckte jag ju inte då. Jag levde ju livet! Att stanna hemma en ledig lördag gjorde mig rastlös och nästan irriterad. Nu är jag totala motsatsen. Nu är jag en "toffel". Men en lycklig sådan ♥
Jag kan räkna gångerna jag har varit ute och festat det senaste året på en hand. Jag känner verkligen inget behov av det längre, och tanken på att vara bakis och ha en hel dag förstörd lockar verkligen inte. Var sak har sin tid :-)
Jag är så glad och tacksam över att jag har haft dom där åren, allt festande, allt flirtande och alla roliga saker. Och jag är så glad att jag har Adam i mitt liv som är lugnet och tryggheten personifierad, och jag älskar honom över allt annat. Aldrig har jag känt mig så lugn och trygg med någon som jag gör med honom, det är helt otroligt! Vi pratar om framtiden och jag längtar så mycket efter den, men för stunden så njuter jag av nuet!


Party-Jessan!

I know the feeling......Johan är likadan. Skönt på ett sett men jag kommer aldrig ångra party åren.

Härligt!

härliga tankar!